Hur Ludo Philippaerts behandlar hästar och hästskötare
Ludo är en hoppryttare som har tävlat OS flera gånger. Många hävdar ju att toppryttare inte är elaka mot sina hästar eftersom de vet vad de gör. Nu går det dock att läsa på en tjejs blogg hur hennes vistelse hos Ludo hade varit. Jag valde att visa Del 2 i berättelsen just för att det framgår extra tydligt hur hästarna behandlas där. Nu kanske vissa kommer tänka att det ju inte är Ludo själv som delar ut bestraffningarna, men det är han som tillåter dem att ske. Det här är ett tydligt bevis på att inte alla toppryttare vet vad de gör.
Hur hästar och hästskötare behandlas hos Ludo: http://lamiamichelle.se/?p=5136#comments
Gör dig själv till en värdig ledare.
"Varför är det så otroligt svårt att kliva av hästen ta ett steg tillbaka och fundera ut vart problemet ligger?
Och är det i brist på ledare. Så är att slå hästen över hindret inte att bli ledare det är bara att tvinga den över. Kliv ner på marken, jobba med dig sjäv, gör dig själv till en värdig ledare. Visa hästen från marken och jobba på er relation. Tills du förtjänar att få den rollen då kommer hästen hoppa frivilligt om du ber den.
Att folk inte ger sina hästar mer tid och en chans att bygga upp något är tragiskt.
Inte sagt att man ska stå och "hoppa lilla bubben" nej utveckla dig själv och bevisa för hästen att du är pålitlig, kunnig och vill den väl. Så kommer den ge dig den tilliten.
Ja det tar tid. Men varför kan man inte ge hästen den tiden?"
Och är det i brist på ledare. Så är att slå hästen över hindret inte att bli ledare det är bara att tvinga den över. Kliv ner på marken, jobba med dig sjäv, gör dig själv till en värdig ledare. Visa hästen från marken och jobba på er relation. Tills du förtjänar att få den rollen då kommer hästen hoppa frivilligt om du ber den.
Att folk inte ger sina hästar mer tid och en chans att bygga upp något är tragiskt.
Inte sagt att man ska stå och "hoppa lilla bubben" nej utveckla dig själv och bevisa för hästen att du är pålitlig, kunnig och vill den väl. Så kommer den ge dig den tilliten.
Ja det tar tid. Men varför kan man inte ge hästen den tiden?"
- skrivet av tjejen som driveer bloggen http://mos410.blogg.se/
Citatet är en bloggkommentar jag hittade när jag surfade runt. Vad själva bloggen heter eller vad ämnet handlade om känns mindre viktigt, för just de där orden har man nytta av oavsett i vilken situation man befinner sig i när man jobbar med hästar. "gör dig själv till en värdig ledare" - jag kunde inte sagt det bättre själv.
Vad är det som händer med ridsporten egentligen? Varför försvinner allt fokus på att det är vi människor som felar och istället börjar allt fokuseras på att det är hästen som felar? Varför är det inte fler som tänker som den här tjejen? För det är ju alltid vi som gör fel. Vi människor. Hästar är hästar och de gör aldrig saker för att vara elaka. De följer bara sina instinkter och vill inget hellre än att ha en människa som förstår dem och ser dem.
Ridskolor
Alla hästmänniskor är bekanta med begreppet "ridskola", vilket de flesta även gått på, därbland även jag. Jag har ridit på tre olika ridskolor varav endast det var en jag kunde hitta något positivt i. Jag ska återkomma till dessa tre ridskolor lite senare.
År 2009 bestämde sig Djurens Rätt för att göra en enkätundersökning riktad mot ridskolor. E-post till 200 ridskolor skickades ut & 42,5% (85 stycken) av dem svarade. Undersökningen gav detta resultat:
• 72 procent av ridskolorna hade hästar som stod i spiltor.
• 75 procent av ridkolorna köpte hästar från hästhandlare.
• 64 procent av ridskolorna svarade att de hästar som lämnar ridskolan avlivas.
• Trots att halm som strömedel har visat sig minska uppkomster av stereotypa beteenden var det endast 26 procent som använde sig av det. Det vanligaste var att använda spån och torv som strömedel.
• Endast 12 procent av ridskolorna kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ för alla hästar. Det var 16 procent som kunde tänka sig det för en del av hästarna, medan 69 procent svarade att de inte alls kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ.
• 99 procent av ridkolorna släppte hästarna på bete under sommaren.
Detta resultat anser jag är både skrämmande och deprimerande. Att 64% av ridskolorna svarade att hästarna som lämnar ridskolan avlivas är i min syn helt orimligt. Bara för att en häst inte trivs på ridskolan, eller blivit för gammal för att klara av de hårda dagarna (där de rids i alla fall två lektioner) betyder det inte att den inte kan användas till annat, eller ha rätt till att leva.
Det är som om vi skulle bestämma att när vi människor går i pension ska de avlivas. Detta skulle naturligtvis vara orimligt och väcka extremt starka reaktioner, samt vara ett lagbrott, men i princip är det samma sak att avliva pensionärer som att avliva gamla ridskolehästar/hästar som inte trivs på ridskola.
”Vi säljer aldrig våra hästar som arbetat i verksamheten vidare. När de inte fungerar längre i sitt dagliga jobb, fungerar de ingen annanstans heller, varför de går till slakt. Hästar som har inarbetade rutiner blir olyckliga när rutinerna ändras.” Så löd ett av svaren Djurens Rätt fick i sin enkätundersökning.
Det kommer även fram av Djurens Rätt's granskning att hästarna som står på Flyinge år 2009 bara fick mellan tre och fyra timmars utevistelse dagligen. Denna vistelser skedde dessutom i små rasthagar där hästarna oftast fick gå en och en.
Christian Magnusson svarade såhär när Djurens Rätt frågade honom om utomhusvistelsen för hästarna:
"– För vår verksamhet på Flyinge, med hästar som går i dagligt arbete, är 3–4 timmar utevistelse i rasthage acceptabelt."
Visserligen rids dessa hästar också, men det är inget giltigt argumen för att bara låta dem stå ute tre - fyra timmar per dag. Även om de rör sig när de rids, så är det ändå inte samma sak som att få gå fritt ute i en ordentlig hage.
Källa: http://www.djurensratt.se/sites/default/files/hastrapport_0.pdf
År 2000 började jag rida på ridskola och jag var 5 år gammal och liten som en mygga. Från början fick jag rida en shettis vid namn Pontus, och vid ett fåtal gånger ett russ jag inte minns namnet på. Men när jag och min grupp var inne på början av vår andra termin/slutet på vår första blev saker och ting annorlunda och jag fick ett flertal gånger rida stallets största häst/andra av de större hästar. En av de gångerna jag red stallet största häst skulle vi få prova på att hoppa. Visserligen var hindret inte alls högt, men att jag, fem år och liten som en mygga skulle hoppa det själv med stallets största häst, ja ni hör ju själva hur det låter. Lektionen slutade med att i alla fall en föll av, och hon satt också på en av de större hästarna. Samma sak första gången vi skulle galoppera satt jag och flera andra på några av ridskolans största hästar, även där ramlade eleverna av.
Det är inte vad jag skulle kalla en säker ridning för vi som elever. Jag tycker också det var oansvarigt av ridskolan att låta stallets känsligaste och hetaste häst gå med på våra lektioner, det var dels inte säkert för ryttarna men hästen kan inte heller mått bra av det. Hon som var så känslig fick stå ut med skumpiga nybörjare som bankade i sidorna och drog i munnen. Det var inte konstigt att det var henne flest elever ramlade av från.
På en annan ridskola, finns det än idag kvar hästar som stod uppstallade där när mina äldre syskon (födda -83 &-85) var aktiva där i sin ungdom, så ni kan ju tänka er hur gamla och utslitna de hästarna måste vara.
Ridskolor är en bra sak tycker jag, men dagens ridskolor är helt fel. Ridskolorna ska lära barnen hur de ska behandla, bemöta och sammarbeta med hästarna vilket dagens ridskolor inte lär ut på rätt sätt. Det är ridskolorna som lär ut de flesta av framtidens hästmänniskor och i och med det blir jag inte förvånad om framtiden kommer bli mörkare för ridsporten.
År 2009 bestämde sig Djurens Rätt för att göra en enkätundersökning riktad mot ridskolor. E-post till 200 ridskolor skickades ut & 42,5% (85 stycken) av dem svarade. Undersökningen gav detta resultat:
• 72 procent av ridskolorna hade hästar som stod i spiltor.
• 75 procent av ridkolorna köpte hästar från hästhandlare.
• 64 procent av ridskolorna svarade att de hästar som lämnar ridskolan avlivas.
• Trots att halm som strömedel har visat sig minska uppkomster av stereotypa beteenden var det endast 26 procent som använde sig av det. Det vanligaste var att använda spån och torv som strömedel.
• Endast 12 procent av ridskolorna kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ för alla hästar. Det var 16 procent som kunde tänka sig det för en del av hästarna, medan 69 procent svarade att de inte alls kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ.
• 99 procent av ridkolorna släppte hästarna på bete under sommaren.
Detta resultat anser jag är både skrämmande och deprimerande. Att 64% av ridskolorna svarade att hästarna som lämnar ridskolan avlivas är i min syn helt orimligt. Bara för att en häst inte trivs på ridskolan, eller blivit för gammal för att klara av de hårda dagarna (där de rids i alla fall två lektioner) betyder det inte att den inte kan användas till annat, eller ha rätt till att leva.
Det är som om vi skulle bestämma att när vi människor går i pension ska de avlivas. Detta skulle naturligtvis vara orimligt och väcka extremt starka reaktioner, samt vara ett lagbrott, men i princip är det samma sak att avliva pensionärer som att avliva gamla ridskolehästar/hästar som inte trivs på ridskola.
”Vi säljer aldrig våra hästar som arbetat i verksamheten vidare. När de inte fungerar längre i sitt dagliga jobb, fungerar de ingen annanstans heller, varför de går till slakt. Hästar som har inarbetade rutiner blir olyckliga när rutinerna ändras.” Så löd ett av svaren Djurens Rätt fick i sin enkätundersökning.
Det kommer även fram av Djurens Rätt's granskning att hästarna som står på Flyinge år 2009 bara fick mellan tre och fyra timmars utevistelse dagligen. Denna vistelser skedde dessutom i små rasthagar där hästarna oftast fick gå en och en.
Christian Magnusson svarade såhär när Djurens Rätt frågade honom om utomhusvistelsen för hästarna:
"– För vår verksamhet på Flyinge, med hästar som går i dagligt arbete, är 3–4 timmar utevistelse i rasthage acceptabelt."
Visserligen rids dessa hästar också, men det är inget giltigt argumen för att bara låta dem stå ute tre - fyra timmar per dag. Även om de rör sig när de rids, så är det ändå inte samma sak som att få gå fritt ute i en ordentlig hage.
Källa: http://www.djurensratt.se/sites/default/files/hastrapport_0.pdf
År 2000 började jag rida på ridskola och jag var 5 år gammal och liten som en mygga. Från början fick jag rida en shettis vid namn Pontus, och vid ett fåtal gånger ett russ jag inte minns namnet på. Men när jag och min grupp var inne på början av vår andra termin/slutet på vår första blev saker och ting annorlunda och jag fick ett flertal gånger rida stallets största häst/andra av de större hästar. En av de gångerna jag red stallet största häst skulle vi få prova på att hoppa. Visserligen var hindret inte alls högt, men att jag, fem år och liten som en mygga skulle hoppa det själv med stallets största häst, ja ni hör ju själva hur det låter. Lektionen slutade med att i alla fall en föll av, och hon satt också på en av de större hästarna. Samma sak första gången vi skulle galoppera satt jag och flera andra på några av ridskolans största hästar, även där ramlade eleverna av.
Det är inte vad jag skulle kalla en säker ridning för vi som elever. Jag tycker också det var oansvarigt av ridskolan att låta stallets känsligaste och hetaste häst gå med på våra lektioner, det var dels inte säkert för ryttarna men hästen kan inte heller mått bra av det. Hon som var så känslig fick stå ut med skumpiga nybörjare som bankade i sidorna och drog i munnen. Det var inte konstigt att det var henne flest elever ramlade av från.
På en annan ridskola, finns det än idag kvar hästar som stod uppstallade där när mina äldre syskon (födda -83 &-85) var aktiva där i sin ungdom, så ni kan ju tänka er hur gamla och utslitna de hästarna måste vara.
Ridskolor är en bra sak tycker jag, men dagens ridskolor är helt fel. Ridskolorna ska lära barnen hur de ska behandla, bemöta och sammarbeta med hästarna vilket dagens ridskolor inte lär ut på rätt sätt. Det är ridskolorna som lär ut de flesta av framtidens hästmänniskor och i och med det blir jag inte förvånad om framtiden kommer bli mörkare för ridsporten.
Ifrågasätt er själva istället för er häst.
Många hästar vill inte bli fångade i hagen. Många hästar vill inte att man ska hoppa upp på dem. Många hästar vill inte bli tränsade. Många människor har tendensen att tänka "Dumma häst" och låta ilskan rinna över så fort hästen protesterar. Men tänk om de istället hade tagit tre djupa andetag och tänkt "Vad gör jag för fel?". Alla är väl överens om att hästen inte går runt och tänker "Hahahah nu ska jag vara dum och inte låta någon hoppa upp på mig hahaha kul". Hästar protesterar alltid av en orsak. Den meningen har väl använts tiotusentals gånger av hästmänniskor världen över, men hur många funderar egentligen på meningens betydelse? Det är väl ganska självklart att hästen till slut inte vill att man ska hoppa upp på den om den vet att det snart kommer göra ont och den kommer tvingas gå runt i en cirkel i en timme. Det är väl ganska självklart att hästen inte vill bli fångad i hagen om den ändå vet att den kommer få utstå ryttarens ilska och ett ostimulerande arbete? Misstolka mig inte, jag menade inte att allt arbete är ostimulerande och går ut på att springa runt i en cirkel och alla ryttare är arga. Jag använde bara exempel.
En häst vet inte om att den föddes för att tävla höga klasser i hoppning. En häst är bara en häst, och en häst vill inte göra sådant som skapar obehag eller som bara är jobbigt och inte givande. Varför tvingar vi dem, och hur kan det vara accepterat i hästvärlden att säga "min häst är så dum!!!" när det i själva verket är vi som felar?
Att slå en häst för att den är aggressiv är ungefär som att ta heroin för att man har problem med sig själv. Till slut kommer de flesta hästar förstå att varje gång de bits blir de slagna och det gör ont. Då är det klart att de flesta slutar bitas efter ett tag. Men egentligen kanske de började bitas för att de stod i ett stressigt stall och inte klarade av miljön och för att massor av småflickor sprang in till dem så att de började försvara sig. Mår hästen bättre för att den slutar bitas? Nej. Det är samma sak som en människa som har enorma problem men tar heroin för att slippa ta itu med dem. Man botar själva problemet men orsaken tar man inte itu med. Är det rättvist mot våra hästar? Kan vi verkligen säga att vi älskar dem när vi behandlar dem såhär?
Stereotypa beteenden och deras orsaker.
Som i princip alla vet, är hästen ett flyktdjur. Vi vet också att hästen är ett flockdjur, ett bytesdjur och en växtätare. Men vad betyder egentligen alla dessa begrepp? Det kanske verkar som en enkel fråga, och det är det också, men om vi nu jämför hästens grundläggande instinkter (kontakt med andra hästar, fly och äta) med hur vi behandlar hästarna idag, kanske vi börjar ana att vi har missat ett och annat på hästens check-lista på vad som ska finnas för att kunna uppfylla dess grundläggande behov. Jag tänkte börja med att beskriva hur en vanlig dag ser ut för en normal häst, som kanske ställer upp i en och annan dressyr- eller hopptävling och som står på ett vanligt stall. Sedan går vi igenom vad hästen har för behov och vad de olika begreppen i början av detta stycke betyder. Självklart ser det lite olika ut beroende på vilket stall det handlar om, men det här är en av de vanligare levnadssätten för en tamhäst.
Frukosten, som består av i genomsnitt ungefär 3 kg hö och några deciliter kraftfoder som t.ex. havre, serveras runt klockan 7 på morgonen. Sedan tas hästen ut i hagen runt klockan 8. Klockan 4 är det dags intagning, och inomhus fodras den sedan med liknande mängd hö och kraftfoder. Därefter får den stå inne i stallet i antingen box eller spilta tills klockan 20 då det är dags för den sista fodringen för dagen. Oftast ger man hästen något extra kilo hö då eftersom den ska stå utan mat en längre tid. Någonstans på eftermiddagen kommer ofta ägaren till hästen och rider den max en timme. Detta kan ibland ske i ridhus. Att hästen äter frukost, lunch och middag, går ute under 8 timmar, står på fastande mage i 11 timmar och får en timmes ofta intensiv motion är alltså det normala för en av Sveriges många hästar. Hur vill hästen egentligen ha det då?
De flesta rovdjur och allätare, inklusive människan, producerar bara magsaft efter att de har ätit något. I hästens mage produceras det magsaft 24 timmar om dygnet. Den har också en mycket liten magsäck. Detta visar på att hästen är anpassad för att småäta under större delen av dygnet, till skillnad från oss människor som gärna äter tre stora mål om dagen. Så fungerar egentligen inte hästen. Hästar i det vilda äter ungefär 15-18 timmar utspritt över dygnet och resten av timmarna spenderas med att sova och att leta efter mat och vatten. Hästen sover ungefär 4 timmar per dygn, vilket är uppdelat i 5-7 perioder. En häst står aldrig stilla när den äter, utan rör sig hela tiden sakta framåt eller åt sidan. Dessutom brukar den vandra ungefär 2 timmar varje dag, i jakt på vatten och föda. Detta skiljer sig alltså mycket från oss människor, men ändå försöker vi få hästen att anpassa sig till våra levnadsvanor. Detta brukar man kalla förmänskligande. Eller handlar det mest om inskränkthet?
I vilket fall kan vi dra en slutsats av dessa stycken, och det är att vi inte behandlar hästen som den vill bli behandlad. En häst som står inomhus utan mat i 11 timmar kan inte leva ut sin instinkt på ett riktigt sätt. Många hästar står också i spilta, som är en anordning med tre väggar där hästen står uppbunden. Bakom hästen finns det ingen vägg, därför går man in till hästen bakifrån. Det är dock förbjudet att bygga spiltor nuförtiden, men fortfarande finns väldigt många spiltor kvar på ridskolor och i större stall eftersom en spilta tar upp mindre utrymme än en box och därför får man plats med fler hästar i ett stall. Detta tar dock bort alla rörelsemöjligheter för hästen, och därför är box ett bättre alternativ eftersom hästen i alla fall kan röra sig några steg i alla riktningar. Problemet kvarstår dock; hästen får inte äta så länge som den vill, den får inte gå ute så mycket den vill och dess stora rörelsebehov är omöjliggjort. Vissa hästar lyckas vänja sig vid det här, men många (20% enl. Djurens rätt) klarar inte av det. Då kan en rad problem uppstå.
Observera att dessa 20% enbart gäller stereotypa beteenden och inte aggressivitet eller apati, som också är tecken på en missnöjd eller orolig häst!
Stereotypa beteenden, aggressivitet och apati
gningar medan den betar. När födan sitter fast i marken och när det är kort (gräs), så krävs det fler tuggningar för att hästen ska få i sig önskvärd mängd. En normal häst i fångenskap utför cirka 27 000 tuggningar när den fodras tre gånger om dagen med 3 kg varje gång och när det inte finns gräs i hagen, dvs 3000 tuggningar per kilo hö. Detta betyder alltså att hästar i fångenskap ofta inte får sitt tuggbehov tillfredsställt. Då kan de börja krubbita. När hästen krubbiter tar den stöd med framtänderna mot t.ex. boxkanten och sedan drar den in luft. Denna luft vänder sedan i halsen, vilket skapar ett karaktäristiskt ljud. Under krubbitningen frigörs det endorfiner, som får den att må bättre. Detta beteende är alltså väldigt beroendeframkallande, som t.ex. rökning. Många människor sätter då en s.k. krubbitarrem på sin häst, som hindrar hästen från att krubbita eftersom detta då blir smärtsamt. Att göra detta är en dålig idé, eftersom hästen har hittat ett sätt att hantera sin ej önskvärda livssituation. Detta bidrar alltså till ännu mer stress och får hästen att må ännu sämre. Då är det bättre att sätta gummikanter på boxväggar och liknande, för då skadas inte framtänderna. Anledningen till att man sätter krubbitarrem på hästen, är ofta att man inte vill att den ska förstöra inredningen eller att den ska få kolik. Men att hästar får kolik av krubbitning är bara en myt.
Frukosten, som består av i genomsnitt ungefär 3 kg hö och några deciliter kraftfoder som t.ex. havre, serveras runt klockan 7 på morgonen. Sedan tas hästen ut i hagen runt klockan 8. Klockan 4 är det dags intagning, och inomhus fodras den sedan med liknande mängd hö och kraftfoder. Därefter får den stå inne i stallet i antingen box eller spilta tills klockan 20 då det är dags för den sista fodringen för dagen. Oftast ger man hästen något extra kilo hö då eftersom den ska stå utan mat en längre tid. Någonstans på eftermiddagen kommer ofta ägaren till hästen och rider den max en timme. Detta kan ibland ske i ridhus. Att hästen äter frukost, lunch och middag, går ute under 8 timmar, står på fastande mage i 11 timmar och får en timmes ofta intensiv motion är alltså det normala för en av Sveriges många hästar. Hur vill hästen egentligen ha det då?
De flesta rovdjur och allätare, inklusive människan, producerar bara magsaft efter att de har ätit något. I hästens mage produceras det magsaft 24 timmar om dygnet. Den har också en mycket liten magsäck. Detta visar på att hästen är anpassad för att småäta under större delen av dygnet, till skillnad från oss människor som gärna äter tre stora mål om dagen. Så fungerar egentligen inte hästen. Hästar i det vilda äter ungefär 15-18 timmar utspritt över dygnet och resten av timmarna spenderas med att sova och att leta efter mat och vatten. Hästen sover ungefär 4 timmar per dygn, vilket är uppdelat i 5-7 perioder. En häst står aldrig stilla när den äter, utan rör sig hela tiden sakta framåt eller åt sidan. Dessutom brukar den vandra ungefär 2 timmar varje dag, i jakt på vatten och föda. Detta skiljer sig alltså mycket från oss människor, men ändå försöker vi få hästen att anpassa sig till våra levnadsvanor. Detta brukar man kalla förmänskligande. Eller handlar det mest om inskränkthet?
I vilket fall kan vi dra en slutsats av dessa stycken, och det är att vi inte behandlar hästen som den vill bli behandlad. En häst som står inomhus utan mat i 11 timmar kan inte leva ut sin instinkt på ett riktigt sätt. Många hästar står också i spilta, som är en anordning med tre väggar där hästen står uppbunden. Bakom hästen finns det ingen vägg, därför går man in till hästen bakifrån. Det är dock förbjudet att bygga spiltor nuförtiden, men fortfarande finns väldigt många spiltor kvar på ridskolor och i större stall eftersom en spilta tar upp mindre utrymme än en box och därför får man plats med fler hästar i ett stall. Detta tar dock bort alla rörelsemöjligheter för hästen, och därför är box ett bättre alternativ eftersom hästen i alla fall kan röra sig några steg i alla riktningar. Problemet kvarstår dock; hästen får inte äta så länge som den vill, den får inte gå ute så mycket den vill och dess stora rörelsebehov är omöjliggjort. Vissa hästar lyckas vänja sig vid det här, men många (20% enl. Djurens rätt) klarar inte av det. Då kan en rad problem uppstå.
Observera att dessa 20% enbart gäller stereotypa beteenden och inte aggressivitet eller apati, som också är tecken på en missnöjd eller orolig häst!
Stereotypa beteenden, aggressivitet och apati
Stereotypa beteenden
N är en häst inte får utlopp för sina naturliga beteenden kan den skaffa sig stereotypa beteenden, bli aggressiv eller stänga av helt, dvs. bli apatisk. Smärta, stress, för hård press, eller ridning/hantering från människans sida som förvirrar hästen är också utlösande faktorer. Ett stereotypt beteende är en handling som hästen utför gång på gång, ofta nästan maniskt, för att lugna sig i stressade situationer eller om den t.ex. får äta för lite mat. Detta tyder alltid på att något inte står rätt till, och vildhästar uppvisar aldrig sådana beteenden eftersom de får leva ut sina instinkter. Detta är helt enkelt ett tamdjursproblem som ska tas på största allvar. Problemet är också att hästen till slut blir beroende av detta beteende, så även om man ändrar hästens vanor så att dess psykiska hälsa förbättras så kan den inte sluta utföra sitt beteende. Detta sker eftersom vissa av dessa beteenden frigör endorfiner, som får hästen att må bättre och kunna uthärda en problematisk situation. Det finns också vissa beteenden som utlöses av en reaktion på dopamin. Dopaminnivån i hästens kropp höjs vid stress och frustration, och då börjar den utföra ett stereotypt beteende. Vävning t.ex, är ett beteende som utlöses av dopamin. Det finns flera olika sorters beteenden, och jag tänkte ta upp två av dem. Dessa kallas krubbitning och boxvandring. Krubbitning
Krubbitning är ett vanligt problem på många ridskolor. Detta beteende beror ofta på att hästen inte får tillräckligt med mat, men kan också bero på att den är stressad, inte får kontakt med andra hästar eller är understimulerad. En häst har behov av ett visst antal tuggningar när den äter. En häst i det vilda utför ungefär 45 000 tuggningar medan den betar. När födan sitter fast i marken och när det är kort (gräs), så krävs det fler tuggningar för att hästen ska få i sig önskvärd mängd. En normal häst i fångenskap utför cirka 27 000 tuggningar när den fodras tre gånger om dagen med 3 kg varje gång och när det inte finns gräs i hagen, dvs 3000 tuggningar per kilo hö. Detta betyder alltså att hästar i fångenskap ofta inte får sitt tuggbehov tillfredsställt. Då kan de börja krubbita. När hästen krubbiter tar den stöd med framtänderna mot t.ex. boxkanten och sedan drar den in luft. Denna luft vänder sedan i halsen, vilket skapar ett karaktäristiskt ljud. Under krubbitningen frigörs det endorfiner, som får den att må bättre. Detta beteende är alltså väldigt beroendeframkallande, som t.ex. rökning. Många människor sätter då en s.k. krubbitarrem på sin häst, som hindrar hästen från att krubbita eftersom detta då blir smärtsamt. Att göra detta är en dålig idé, eftersom hästen har hittat ett sätt att hantera sin ej önskvärda livssituation. Detta bidrar alltså till ännu mer stress och får hästen att må ännu sämre. Då är det bättre att sätta gummikanter på boxväggar och liknande, för då skadas inte framtänderna. Anledningen till att man sätter krubbitarrem på hästen, är ofta att man inte vill att den ska förstöra inredningen eller att den ska få kolik. Men att hästar får kolik av krubbitning är bara en myt. Boxvandring
N är en häst boxvandrar, går den runt i boxen eller hagen i ett speciellt mönster, t.ex. i en cirkel. Detta görs om och om igen, och uppkommer oftast när stressen ökar för hästen, som t.ex. vid utfodring. Apati
Kanske är det här begreppet inte särskilt vanligt i hästvärlden och det har varit svårt att hitta fakta om det. Enligt Wikipedia betyder apati likgiltighet och känslolöshet. Dessa två ord förklarar det hela utomordentligt bra, och det gäller oavsett om vi pratar om häst eller människa. Ofta får man höra om de snälla hästarna på ridskolan, som är så trygga och absolut aldrig gör något dumt. Tyvärr är det ofta dessa hästar som är mer eller mindre apatiska. De har givit upp alla försök till att kommunicera med människan och få sina röster hörda, vilket gör att de ger upp och lyder alla order utan någon entusiasm eller vilja. De bara existerar helt enkelt, inget mer. Dessa hästar är perfekta för nybörjare eftersom de inte längre protesterar mot kraftiga tygeltag och obalanserade ryttare. Det gäller att skilja på lugna hästar och apatiska hästar, eftersom lugna hästar besitter en inre frid och ändå mår bra, medan apatiska hästar har givit upp. Aggressivitet
När hästar under en längre period upplever stress eller blir felaktigt hanterade kan det resultera i aggressivitet. En aggression är ett sätt att försvara sig och på så sätt överleva. Hästar uppvisar också aggressivt beteende mot artfränder, t.ex. så kan en ranghög häst driva bort en ranglåg häst med hjälp av hot om våld. Man måste dock skilja på aggressivitet och ilska; det sistnämnda existerar inte hos hästar utan är mänskliga påfund. Många hästar som bor på ridskolor, där de står i sina boxar eller spiltor och det ofta är människor som går in till dem för att borsta eller klappa, börjar då göra sin box eller spilta till ett slags revir som de måste skydda. Det är deras enda ställe som de kan få vara ifred på, och därför blir de mycket irriterade när folk beträder detta område. Hästar har en zon runt sig, som kallas den privata sfären. Denna sfär varierar i storlek beroende på hästens personlighet, men ofta sträcker sig hästens sfär ungefär 50-100 cm. Detta område finns alltså runt hästen, och här får ingen ranglåg häst komma in. En människa ser oftast ut som en ranglåg individ eller ett rovdjur ur hästens synvinkel, beroende på hästens personlighet och dess tidigare erfarenheter av människor. Det går dock att konstatera att oavsett om människan ser ut som ett rovdjur eller ranglåg individ, så är den inte välkommen in i hästens privata sfär. Utan att ta hänsyn till hästen klampar vi alltså in i dess privata sfär och förväntar oss att den ska acceptera detta. Men det här är ofta en orsak till att hästen bits eller sparkas, antingen för att få bort den ranglåga individen, för att skydda sig mot rovdjuret, för att bli fri från smärta eller press. Hästar är ofta aggressiva om de har ont, för att kunna försvara sig och på så sätt öka sina chanser till överlevnad. Ponnyakuten och Musse.
Hejsan. Jag är rätt säker på att många av er kollar på Ponnyakuten, och idag tänkte jag prata om ett speciellt fall som gör mig oerhört ledsen att se. Det handlar om ridskoleponnyn Musse som inte vill hoppa. För er som inte alls är insatta kan ni kolla på det här klippet, spola fram till 12:30 ungefär.
http://svtplay.se/v/2745708/ponnyakuten/18_3__del_10_av_16
Jag blir så otroligt ledsen. I ett tidigare avsnitt får Isabelle rådet att lägga skänklarna längre bak på hästen, för att den är känsligare där. Det gör med andra ord mer ont för Musse att bli sparkad där. Som ni själva kan se får Musse utstå både hälar i sidorna och slag med spöet och ryck i munnen av den "duktiga" ryttaren Philip Carey. Jag får ont i hjärtat.
Är det ingen som har funderat på varför hästen gör som den gör? Förutom Isabelle som skämtsamt säger
med ett fnitter. Det är ett så dumt uttalande att jag tappar ytterligare hopp för ridsporten. Visst, Isabelle är inte så gammal men det är sorgligt att unga ryttare uppfostras till den synen på hästar. Musse står på ridskola. Alla hästar trvis inte på ridskola. Är det ingen som har funderat på att de kan vara där skon klämmer, ingen som funderat på att faktiskt sälja Musse så att han slipper ridskolan? I ett tidigare avsnitt säger även någon som äger eller jobbar på ridskolan att Musse jämnt förstör hopplektionerna eftersom han inte vill hoppa. Men herregud. Varför i hela friden säljer ni inte ponnyn eller låter honom åtminstone skippa hopplektionerna om ni nu har så "dålig ekonomi att ni inte kan sälja"?
Ingen häst gillar att bli slagen, och alla hästar krånglar av en anledning. Om Musse är "bortskämd" så kanske ridskolan är fel plats för honom, för han kommer ju fortsätta "skämmas bort" av yngre ryttare som inte kan. Och varför ska han bli slagen för att han står på en plats där han inte trivs och där han får ta över ledarrollen när mindre kunniga ryttaren ska rida? Var någonstans är det rättvist mot hästen?
Hela den här grejen med att unga uppfostras till att slå hästar och kunna avfärda det med att "han är dum och man måste visa vem som bestämmer" är så vidrigt att jag mår illa. Ser ingen vad som händer? Är det ingen som hör hur dumt det låter, att vi tvingar en häst att bli riden och sen slår vi dom när dom inte gör som vi vill. De har inte valt det själva, det är inte deras jobb att bära oss. Det är vi som tvingar på dem ett jobb vissa av dem inte ens vill ha. Och nej, jag säger inte att man ska släppa alla hästar fria och bla bla bla, som ni som är anti humanare metoder jämnt säger att vi som klagar på er ridsport propagerar för. Men tänk lite för guds skull.
Fundera en minut på en lösning som inte går ut på att slå hästen och få den att göra saker bara för att den vet att det gör ont annars. Fundera en minut på orsakerna till varför hästen gör som den gör. Hur svårt kan det vara? Musse är ingen lycklig häst. Varför ska han bli slagen pga det?
Älskade hästar.
I stallet slår en varm lukt av häst emot mig och medan jag går genom stallgången försöker hästarna vända på sina huvuden så gott de kan för att se vem som kommer. Att vända på sina huvuden kräver lite ansträngning, eftersom de sitter fastbundna i spiltorna med huvudena mot väggen. Spiltorna är en och en halv meter breda, och jag kommer ihåg hur jag som liten alltid kände ett visst obehag när jag skulle ta tag i hästens träns och vända den runt i spiltan så att den hamnade med huvudet ut mot stallgången när det var dags för ridlektion. De stora djuren verkar knappt få plats i sina spiltor, och det bevisas varje gång de ska vändas ut mot stallgången. En tvär, något ostadig vändning och ljudet av svans som skrapas mot spiltans ena vägg. De får för lite plats, våra älskade hästar. Kanske har de en enorm plats i våra hjärtan, men när jag ser hur trånga spiltorna är förstår jag att ekonomin övervinner vår kärlek till dessa djur. Det blir för dyrt att bygga om spiltorna till boxar, där hästarna i alla fall går lösa på en något större yta. Några pengar existerar inte och hästarna fortsätter stå med huvudena bundna mot väggen utan mer rörelsefrihet än att de kan vända på huvudet och lägga sig ner.
Att alltför många hästar får stå i spiltor minst 12 timmar om dygnet är dock inte det enda problemet. På ridskolan går jag förbi de hästar som ingen vill rida, de hästar som bits och sparkas, de hästar som är för lata och behöver slås med spön för att röra på sig och de med ett uttryck i ögonen som gör mig illa till mods. Jag känner illamåendet förstärkas ytterligare när jag lägger märke till hur många som har stereotypa beteenden. 20 % av alla hästar i Sverige uppvisar stereotypa beteenden (källa: Djurens rätt), och det vanligaste är krubbitning. Hästen biter tag i t.ex. spiltväggen och sväljer luft som den sedan låter vända i strupen. Detta skapar ett karaktäristiskt ljud som de flesta hästmänniskor känner till. Orsaken till stereotypa beteenden är ofta stress, opassande miljöer och hård press. Detta är ett allvarligt problem och ett tydligt bevis på att hästen inte mår bra. Dessa 20 % räknar heller inte in de aggressiva, problematiska eller apatiska hästarna, som också är tecken på att de vantrivs. De flesta ridskolor och andra stall har många hästar som uppvisar sådana beteenden. Hur många gånger har man inte hört någon som har klagat på den arga, den lata eller den dumma hästen på ridskolan? Jag har i alla fall hört det tillräckligt många gånger för att förstå att ridskolorna i Sverige inte är optimala miljöer för våra hästar.
Och så har vi våldet. Våldet som används för att få hästarna att lyda när de har tröttnat på att låta sig utnyttjas. Vi stoppar in skarpa bett i hästens känsliga mun för att lyckas kontrollera den, vi använder oss av spö för att slå den på bakdelen när den inte vill längre, och vi använder våra hälar hårt mot hästens mage för att få den att gå framåt. Med vilken rätt gör vi detta? Varför är det inte någon som ifrågasätter och varför är inte de alternativa, humanare metoderna etablerade i Sverige än? Tolvåringen kramar om sin häst och berömmer den för att den var så duktig idag, fast hon igår tog ut sin ilska på den med ett spö när den inte ville hoppa hindret för att den var rädd. Ridskolelever pratar om hur mycket de älskar hästar, trots att de bidrar till en psykisk och fysisk misshandel av ett försvarslöst djur. Varje dag. Hästarna säger inte ifrån trots att de borde, de går in i sig själva istället för när de väl säger ifrån blir de straffade med brutala metoder. Vem skulle inte ha blivit tyst efter ett tag? Om man tvingas göra saker man inte alls vill och blir slagen så fort man öppnar munnen för att säga ifrån, vem fortsätter öppna munnen efter flera, flera år? Ett fåtal gör det, och de få hästar som fortsätter klaga hamnar oss slaktaren till slut. De få hästar som gång på gång visar sina ägare hur fel de gör, de missförstådda djur som bara vill bli fria blir fråntagna rätten att leva. Bara för att vi människor vägrar förstå att det är vi som orsakar lidandet. Att det är vi som gör fel. Gång på gång. År efter år. Vi älskar våra hästar. Men kan vi ge ett ärligt Ja på frågan om de älskar oss?
Fördomar.
För att hästvärlden ska bli en bättre plats för hästarna måste vi människor ändra på oss. Vi måste inse att vi inte är perfekta, och vi måste försöka sluta ändra på alla andra istället för på oss själva. Hur många dressyrryttare klagar inte på travsporten, hur många westernryttare klagar inte på hoppsporten? Nu menar jag inte att det är precis så, men ni förstår hur jag menar. Hästmänniskor som tillhör en viss gren klagar gärna på en annan gren, när de själva inte är så mycket bättre.
Det klagas gärna ofta och mycket på travsporten så vi kan ta den som exempel. Jag är helt säker på att många travhästar har det mycket bättre än vissa hopp eller dressyrhästar. Alla travhästar lider inte av magsår och av hård press, många travtränare låter hästarna blir ridna i skogen några veckor om de inte klarar av pressen. Travsporten är som vilken hästgren som helst, men vi som rider på våra hästar istället för att köra dem finner det enklare att klaga på det som ligger långt ifrån vår egen gren. Ja, många hästar går sönder fysiskt och psykiskt av travsporten, men hur många hopphästar springer inte runt med bett och hårt spända nosgrimmor dagarna i ända? Hur många dressyrhästar står inte i en liten frimärkshage och pressas stenhårt för att utföra rörelserna perfekt? Ingen hästmänniska är perfekt, och det är först när man förändrar sig själv som man sedan kan försöka få andra att ändra sig.
Det klagas gärna ofta och mycket på travsporten så vi kan ta den som exempel. Jag är helt säker på att många travhästar har det mycket bättre än vissa hopp eller dressyrhästar. Alla travhästar lider inte av magsår och av hård press, många travtränare låter hästarna blir ridna i skogen några veckor om de inte klarar av pressen. Travsporten är som vilken hästgren som helst, men vi som rider på våra hästar istället för att köra dem finner det enklare att klaga på det som ligger långt ifrån vår egen gren. Ja, många hästar går sönder fysiskt och psykiskt av travsporten, men hur många hopphästar springer inte runt med bett och hårt spända nosgrimmor dagarna i ända? Hur många dressyrhästar står inte i en liten frimärkshage och pressas stenhårt för att utföra rörelserna perfekt? Ingen hästmänniska är perfekt, och det är först när man förändrar sig själv som man sedan kan försöka få andra att ändra sig.
Gymkhana
"Om förhållandet bygger på förtroende, lyder hästen även utan bett och tyglar."
↑
och det är ett sådant förhållande jag vill ha med hästar.
Jag vill kunna rida hästar utan att behöva sätta på bett, hjälptyglar, sadel & träns. Jag vill bara sitta där på hästen med en halsring eller repgrimma & bara njuta av friheten. För när vi rider en häst, lånar vi frihet. Men jag vill inte låna den längre, jag vill bli en del av friheten. Jag vill förstå hästen & anpassa min hästhantering efter hur hästar behandlar varandra. Jag vill bli en del av det. En del av friheten. En del av förståelsen. En del av hästen. En del av min dröm.
/i
Att inte kunna leda en häst.
Alla dessa människor som inte ens kan leda sina hästar. Johanna sa "Gick en promenad med han för hand. Han brukar inte vara rolig att gå med men han var nog lite trött efter helgen för han var jättelugn och blev inte rädd för någonting." häromdagen. Hon kan alltså inte leda sin häst korrekt? Markarbetet är grunden för allting, ju bättre hästen är från marken desto mindre (och ofta inte alls) behöver man tvinga den för att den ska hoppa, gå fint och så vidare. Det är så, hästarna funkar på det sättet helt enkelt. Kan man inte leda sin häst korrekt utan måste använda olika hjälpmedel (kedja runt nosryggen osv) så är man ingen ledare och man kommer aldrig någonsin kunna ha en problemfri tillvaro med hästen.
Och ja, kan man inte leda en häst korrekt är det ett problem. Det finns många olika sätt att leda hästar på, vissa säger att den ska ha huvudet vid axeln, vissa att den ska gå en meter bakom osv. Det som är väsentligt är om man behöver dra i grimskaftet för att stanna hästen och/eller dra i grimskaftet för att få den att gå eller svänga. Då lyssnar hästen inte, när det inte finns bett och annat som gör ont eller trycker så upptäcker den att den inte behöver lyssna så noga på den där människan. Då kanske man ska träna lite från marken, eller vad säger ni?
Ett exempel på väldigt dåligt ledarskap, från hästryggen dock. Kalla det "tjurig ponny" men den är ju tjurig eftersom den inte ser barnet som en ledare. Jag skulle inte kalla hästen för "bad pony" som de gör i videon, jag skulle vilja säga att den är vääldigt ärlig.
Och ja, kan man inte leda en häst korrekt är det ett problem. Det finns många olika sätt att leda hästar på, vissa säger att den ska ha huvudet vid axeln, vissa att den ska gå en meter bakom osv. Det som är väsentligt är om man behöver dra i grimskaftet för att stanna hästen och/eller dra i grimskaftet för att få den att gå eller svänga. Då lyssnar hästen inte, när det inte finns bett och annat som gör ont eller trycker så upptäcker den att den inte behöver lyssna så noga på den där människan. Då kanske man ska träna lite från marken, eller vad säger ni?
Ett exempel på väldigt dåligt ledarskap, från hästryggen dock. Kalla det "tjurig ponny" men den är ju tjurig eftersom den inte ser barnet som en ledare. Jag skulle inte kalla hästen för "bad pony" som de gör i videon, jag skulle vilja säga att den är vääldigt ärlig.
Klockrent inlägg!
"Vill ni veta en sak jag stör mig på?
Höjder. Eller nej, inte höjderna i sig. Det är de där mallgrodorna som skryter om höjder.
"Hej, jag hoppade 1.50 igår, haha *fnys* fast det kändes som 50! Haha"
Okej? So what? Nästan vems som helst kan väl tvinga sin häst att hoppa det med sporrar, ponnyskänklar och spö. Gärna lägger vi till ett skarpt bett cokså, ser alltid ballt ut. Men visst. Skit bra! Jag är så stolt över dig!
"Asså, vi fick bara hoppa 70 på lektionen igår, så jäävla värdelöst!"
Asså, för det första kanske inte ridläraren tycker att du ska hoppa högre?
Och för det andra, HUR JÄKLA BRA TROR DU ATT RIDSKOLE HÄSTARNA SKULLE HÅLLA OM DE HOPPADE 1.10 MED VARJE RYTTARE VARANNAN DAG?! Åh, vad irriterad jag blir när jag hör ridskole barnen klaga över hur lågt dem får hoppa.
Och vad jag inte fattar är; WHATS THE BIG DEAL?
Varför är det så ballt att hoppa högt?
Jo, självklart ville jag också kunna hoppa högt förut, men faktiskt om jag ska vara ärlig så tror jag att det satte sig i huvudet efter två år av "DIN PONNY KAN INTE HOPPA". Jag tror att jag ville motbevisa de som sa att han aldrig skulle hoppa ett hinder över 60. Därför var jag alltid så glad när jag hoppat över det.
Men jag har aldrig fattat grejen med dem som sen när jag nämner att jag är nöjd när jag hoppar 80 skrattar och säger att det är markarbete för dem? Berätta, VAD VILL NI UPPNÅ?
Vill ni trycka ned mig i skiten?
Vill ni låta så jääääkla balla för att ni hoppar himmelhöga hinder?
Jag skulle gärna vilja veta.
Varför är det så värdelöst att hoppa lågt, och varför är det så ballt att hoppa högt?
Vet ni varför jag ÄLSKAR att blogga här? För att jag får så himla mycket positiv feedback! Jag blir alltid glad när jag kommer in och en hel drös med gulliga kommentarer har ramlat in! När jag lägger upp bilder där jag hoppas säger alla att vi är jätte fina och jätte duktiga och det värmer i hela mig!
Ni betyder guld!
Ni andra mallgrodor eller barnsliga höjdhoppare hjälper ingen, det enda ni gör är att ge oss skavsår i öronen & fylla på ert eget ego. Jag vill bara säga: AKTA SÅ ATT DET INTE SPRICKER ATT ÖVERBELASNING!
Peace out, detta var ett väldigt negativt inlägg. Men det behövdes skrivas. Hoppas ingen tog illa upp, jag vill bara skriva av mig och samtidigt ge en tankeställare,"
källa: http://jossanamigo.blogg.se/2011/may/50150-whats-the-big-matcho-different.html#comment
Tyckte det här inlägger av Josefin var så grymt bra att jag frågade henne om det skulle gå bra att jag använde det till vår blogg & självklart gick det bra.
Höjder. Eller nej, inte höjderna i sig. Det är de där mallgrodorna som skryter om höjder.
"Hej, jag hoppade 1.50 igår, haha *fnys* fast det kändes som 50! Haha"
Okej? So what? Nästan vems som helst kan väl tvinga sin häst att hoppa det med sporrar, ponnyskänklar och spö. Gärna lägger vi till ett skarpt bett cokså, ser alltid ballt ut. Men visst. Skit bra! Jag är så stolt över dig!
"Asså, vi fick bara hoppa 70 på lektionen igår, så jäävla värdelöst!"
Asså, för det första kanske inte ridläraren tycker att du ska hoppa högre?
Och för det andra, HUR JÄKLA BRA TROR DU ATT RIDSKOLE HÄSTARNA SKULLE HÅLLA OM DE HOPPADE 1.10 MED VARJE RYTTARE VARANNAN DAG?! Åh, vad irriterad jag blir när jag hör ridskole barnen klaga över hur lågt dem får hoppa.
Och vad jag inte fattar är; WHATS THE BIG DEAL?
Varför är det så ballt att hoppa högt?
Jo, självklart ville jag också kunna hoppa högt förut, men faktiskt om jag ska vara ärlig så tror jag att det satte sig i huvudet efter två år av "DIN PONNY KAN INTE HOPPA". Jag tror att jag ville motbevisa de som sa att han aldrig skulle hoppa ett hinder över 60. Därför var jag alltid så glad när jag hoppat över det.
Men jag har aldrig fattat grejen med dem som sen när jag nämner att jag är nöjd när jag hoppar 80 skrattar och säger att det är markarbete för dem? Berätta, VAD VILL NI UPPNÅ?
Vill ni trycka ned mig i skiten?
Vill ni låta så jääääkla balla för att ni hoppar himmelhöga hinder?
Jag skulle gärna vilja veta.
Varför är det så värdelöst att hoppa lågt, och varför är det så ballt att hoppa högt?
Vet ni varför jag ÄLSKAR att blogga här? För att jag får så himla mycket positiv feedback! Jag blir alltid glad när jag kommer in och en hel drös med gulliga kommentarer har ramlat in! När jag lägger upp bilder där jag hoppas säger alla att vi är jätte fina och jätte duktiga och det värmer i hela mig!
Ni betyder guld!
Ni andra mallgrodor eller barnsliga höjdhoppare hjälper ingen, det enda ni gör är att ge oss skavsår i öronen & fylla på ert eget ego. Jag vill bara säga: AKTA SÅ ATT DET INTE SPRICKER ATT ÖVERBELASNING!
Peace out, detta var ett väldigt negativt inlägg. Men det behövdes skrivas. Hoppas ingen tog illa upp, jag vill bara skriva av mig och samtidigt ge en tankeställare,"
källa: http://jossanamigo.blogg.se/2011/may/50150-whats-the-big-matcho-different.html#comment
Tyckte det här inlägger av Josefin var så grymt bra att jag frågade henne om det skulle gå bra att jag använde det till vår blogg & självklart gick det bra.
Ni borde i vilket fall som helst läsa hennes blogg då hon gick från att rida "som vanligt" till att bestämma sig för att hon inte skulle sätta ett bett i munnen på hennes häst Amigo innan hon kunde rida han näst intill felfritt i enbart halsring. Hon är verkligen en grymt cool tjej & en förebild i hästvärlden.
Så vi på SanningenBakomRidsporten ger en stor fet hiss till just http://jossanamigo.blogg.se!
I have seen things so beautiful they have brought tears to my eyes. Yet none of them can match the gracefulness and beauty of a horse running free.
Kikade in på TeamSL's blogg & läste detta inlägg & självklart tänkte jag därför passa på att skriva lite om det här:
Självklart anser jag att man ska vara rädd om sina hästar. Att utsätta sin häst för fara är nog ett av de sämsta sakerna man kan göra med en häst. Men, att inte släppa ut hästen i ens en liten hage kan jag inte försvara. Hästar ÄR hästar & hästar ska få VARA hästar!
Enbart för att människorna vill tävla på elit-nivå med de hästarna, så ska hela deras "hästiga" liv utplånas? Nej, det låter inte rätt någonstans i min ögon.
För visst förstår jag att man är rädd om sin häst, men t.ex att låta sin häst aldrig gå ut i en hage, men där handlar det inte om hästens säkerhet utan mer om pengar. Pengar för vad det skulle kunna kosta om hästen råkade skada sig lite. Pengar, pengar, pengar. Åh, det är ett sådant ord jag verkligen är trött på; pengar. En häst ska inte förlora sitt "hästiga" liv bara för pengarnas skull.
Så nej, jag tycker det är helt fel att behandla elit-hästarna på sådant sätt. För de är ändå hästar & ska behandlas som hästar. Dock förstår jag om de kanske inte släpps ut i en hage med massa skog & så, men en jämn gräshage är väl knappast för mycket begärt? Det tycker i alla fall inte jag.
Låt mig bara påpeka att detta är MIN åsikt, ni behöver inte dela den men jag har rätt att uttrycka den precis som ni har rätt till att uttrycka era åsikter. Sedan är jag ju en sådan människa som verkligen inte ser pengar i allt utan egentligen tycker jag pengar är ganska överdrivet (även om jag förstår varför pengar finns). (:
Andra halvan av Linn's inlägg kan jag dock inte göra mycket annat än att älska!
Tycker det är så otroligt synd när ponnyryttare (självklart en del hästryttare också, men ni fattar poängen) tror att prestationen ligger i hur lite en häst får vara ute i en hage. Har t.om för mig att det har gjorts vetenskapliga studier som visar att hästar presterar BÄTTRE när de får vara ute? Hehe, ahja det kan den andra som leder denna blogg mer om så h*n får väl skriva ett inlägg om det ;)
Tycker även det här med täcken & fodertillskott har gått till överdrift. Ja, VISSA hästar kan behöva dem, MEN inte i den utsträckning det är idag. Ibland känns det ärligt talat nästan som ett mode att använda täcken hela tiden & proppa i hästen massa fodertillskott? Men som sagt; en del hästar behöver det. En av mina bästavänners häst behöver t.ex det & det har jag förståelse för & accepterar.
/i
searching for the truth is easy. accepting the truth is hard...
Kära bloggläsare, jag ber er läsa, eller iaf titta på detta & förstå & ta in er.
Börja inte kommentera direkt med att vi är dumma i huvudet & blablabla, utan tänk efter & studera bilderna långsamt.
Det här är sanningen. Nej, alla behandlar inte sina hästar så & det säger vi inte heller; men det är alldeles för många.
Börja inte kommentera direkt med att vi är dumma i huvudet & blablabla, utan tänk efter & studera bilderna långsamt.
Det här är sanningen. Nej, alla behandlar inte sina hästar så & det säger vi inte heller; men det är alldeles för många.
Tänkvärda ord.
Och kom ihåg, du kan aldrig låtsas vara stor och stark och självsäker med en häst. De kan lukta sig till rädsla och de genomskådar dig direkt. Med en häst är du den människa du är innerst inne, som ofta är väldigt liten och rädd. Ett steg för att förbättra relationen med sin häst kan vara att bättra på sin självkänsla.
Lite tankar om den moderna hästhållningen
Som jag nämnt förut måste vi människor sluta bete oss som rovdjur mot hästen. För det är egentligen inte själva saken man gör som bidrar till att hästen blir rädd, utan det är kort & gott att vi då förvandlas till ett rovdjur i hästens synvinkel.
När vi använder spöet på fel sätt förvandlas vi till ett rovdjur för hästen. Om en häst är rädd för att bli duschad, är det egentligen inte själva duschandet den är rädd för utan för att den anser att vi blir till ett rovdjur. Mer eller mindre alla problem bygger på att vi i hästens synvinkel förvandlas till rovdjur med vårt beteende & därför blir rädd.
En del hästar som blivit illa behandlade innan kan självklart vara mer känsliga & hela tiden vara på spänd för att vi i vilken sekund som helst ska förvandlas till ett rovdjur. Min ponny var ju en sådan, dvs. en som blivit misshandlad. Från början var det jobbigt & hon var hela tiden på helspänn, men del efter del i hanteringen lossnade & till slut var hon fullt avslappnad. Om jag skulle "satt henne på plats" som många tyckte jag borde göra eftersom hon var besvärlig emellanåt skulle hon förlorat den respekt (även om den så kanske inte vara så stor) hon hade för mig & då skulle jag vara tillbaka på ruta noll igen. Så istället fortsatte jag med mitt lugna, mjuka & harmoniska men bestämda sätt att handskas med henne. Hon såg mig inte längre som ett rovdjur & ni anar inte vilken lycka jag kände när jag insåg att hon såg mig som sin flockmedlem. Haha, ärligt talat började jag gråta av lycka.
Jag tillhör inte de som gillar skarpa bett, men det är bättre att ha en mjuk hand & rida på ett skarpare bett än att ha en hård han & rida på ett mildare bett. Helst av allt önskar jag ju att man skulle kunna ändra själva ridsporten så att man inte använde bett utan istället använde sig av bettlösa alternativ. För även om vissa bett är snällare än andra, finns det ärligt talat inte något bett som är 100% snällt. Det existerar inte snälla bett, bara snällare & mindre snälla bett.
/i
Spö - hjälpmedel eller misshandelsmedel.
Hur många hästar är inte rädda för spöet egentligen? Hur kommer det sig att många hästar går så mycket fortare så fort ryttaren har ett spö i handen? De är rädda för att bli slagna. De vet att om de inte går fram så gör det ont. Vet ni ens vad ni gör med era hästar, ni som missbrukar spöet? Se om ni kan röra vid spöet överallt på hästen, om ni kan röra vid öron och vifta det över hästen utan att den reagerar. Grattis, lyckas ni har ni en häst som inte är skrämd till att springa. Lyckas ni inte, kanske ni borde fundera över hur ni använder spöet.
Get back to nature. Live your principles. Reach your dream.
Vi människor måste sluta bete oss som rovdjur mot hästen. Ärligt talat är det inte konstigt att så många hästar idag är rädda eller försiktiga mot människor. Istället för rovdjur måste vi lära oss att förstå hästens eget beteende & därefter följa samma beteende. För när vi har förståelse för hästen, kan hästen ha förståelse för oss människor.
Jag hade förut en ponny som blivit misshandlad under en lång tid. Sedan hade hon hamnat på en ridskola där ingen förstod henne så de förklarade henne som "galen". Hon stod inte ens på ridskolan i ett år innan jag köpte henne. Där stod jag med häst som var mer vild än tam & verkligen var rädd för människor. Från början förstod jag inte heller hur jag skulle handskas med henne & därför skedde ingen förbättring. Det var då jag fick upp ögonen för ett friare & mer naturligt sett att arbeta med hästar. Kalla det NH om ni nu vill, men jag ser det som det orginella hästhanteringen.
Hon följde efter mig som en hund när jag gick, utan grimma & grimskaft. Jag hade lärt mig att förmedla mitt kroppsspråk på ett sätt som gjorde att hon förstod. Hon lärde sig egentligen inget nytt, utan det var jag som lärde mig. Med tiden gick det bättre & bättre. Jag började kunna rida henne & nu var hon inte den där hästen som sprang runt & försökte få av en. Nej, hon var så mycket mer harmonisk nu & det var tack vare att jag inte betedde mig som ett rovdjur.
Hon följde efter mig som en hund när jag gick, utan grimma & grimskaft. Jag hade lärt mig att förmedla mitt kroppsspråk på ett sätt som gjorde att hon förstod. Hon lärde sig egentligen inget nytt, utan det var jag som lärde mig. Med tiden gick det bättre & bättre. Jag började kunna rida henne & nu var hon inte den där hästen som sprang runt & försökte få av en. Nej, hon var så mycket mer harmonisk nu & det var tack vare att jag inte betedde mig som ett rovdjur.
Hon fick möta en människa som inte betedde sig som ett rovdjur inför henne, utan som en jämnlike & hon förklarade mig som sin flockmedlem. Jag lärde mig allt av denna ponny. Jag lärde mig förstå hästens språk & vilka fel jag gjort under mina då tretton år på hästryggen. Hon fick mig även att förstå att man inte kan hjälpa eller ha förståelse för någon annan om man inte har förståelse & hjälper sig själv först. Hon var min ängel & lärde mig att lyssna till mitt hjärta.
Ni får tycka vad ni vill om denna blogg. Att vi överdriver. Att vi inte kan någonting om hästar. Att vi är dumma i huvudet. Men det är vi inte & det är inte ni heller. Vi har bara olika syn på hästhanteringen. Sedan att vi kritiserar de stora hästbloggarna är bara som ett exempel för att visa vilka fel som är vanliga att man gör. Alla hästar kanske inte heller mår dåligt av det, men vi anser ändå att man ska vara medveten om vad man gör. Om ni nu så gärna vill kan vi väl kritisera random ryttare? För vi menar inget personligt mot storbloggarna, vi använder dem bara som exempel.
Ingen tvingar er att läsa våran blogg, så om ni inte gillar den; läs den inte. Kommentera gärna om ni vill uttrycka eran åsikt, men kom bara ihåg att inte börja med personliga påhopp osv. För diskutera med er, det gör vi gärna bara det hålls på ett moget sätt. :)
