Svar på en kommentar:
Jättebra blogg, bra värderingar!
Ni diskuterar ganska mycket om Ponnyakuten va? Tycker ni att man bara skämmer ut sig för att man söker? är det inte bra att man faktiskt tar hjälp? :) Sen kanske det inte är den bästa lösningen, tex som med Musse. Men med lastproblem tex?
Jag kommer fortsätta att följa bloggen! :D
Hej Denice! :)
Tack för att du uppskattar vår blogg & tack för dina frågor också.
Jag tycker självklart inte att det är något efl med att söka till ponnyakuten; det är inget som man skämmer ut sig genom. Jag har själv haft problem med min fd. ponny; Pamela (Goldie) & var tvungen att ta till hjälp. Så det är jättebra att man tar emot hjälp & vill lära sig.
Dock är jag inte nöjd med vissa av metoderna som används i Ponnyakuten. Jag följer inte Ponnyakuten slaviskt men när det kommer till lastproblemen tycker jag (av det jag sett) är fungerande metoder. Lite synd bara att lastproblemen återkommer år efter år, det blir lite "tjatigt".
De flesta av problemen som syns i Ponnyakuten beror på bristande kunskap av ryttaren, vilket som egentligen inte är någon kritik - för jag själv vet ju inte allt om hästar, MEN det är tragiskt att vissa kunskaper jag ser som grundläggande saknas hos vissa av ryttarna. De har inte den förståelsen jag önskar att alla hade för hästarna & skapar därför problem för både ryttare & häst.
Är lite trött när jag skriver det här, men jag hoppas att du, Denice & ni övriga läsare förstår min poäng, haha. Annars är det bara att fråga igen! ;D
/isabel
Gör dig själv till en värdig ledare.
Och är det i brist på ledare. Så är att slå hästen över hindret inte att bli ledare det är bara att tvinga den över. Kliv ner på marken, jobba med dig sjäv, gör dig själv till en värdig ledare. Visa hästen från marken och jobba på er relation. Tills du förtjänar att få den rollen då kommer hästen hoppa frivilligt om du ber den.
Att folk inte ger sina hästar mer tid och en chans att bygga upp något är tragiskt.
Inte sagt att man ska stå och "hoppa lilla bubben" nej utveckla dig själv och bevisa för hästen att du är pålitlig, kunnig och vill den väl. Så kommer den ge dig den tilliten.
Ja det tar tid. Men varför kan man inte ge hästen den tiden?"
Svar på tal
Dålig uppdatering under påsklovet.
Lite svar på tal.
Sedan har vi fått två kommentarer bara idag med "Hahahaha lol" av en läsar som kallar sig D & "hahahah säger jag bara." från Anonym. För det första får ni hemskt gärna kommentera med namn & om ni ev. har en blogg.
Sure, ni får tycka att vi är fjantiga, patetiska & överdrivna. Fine, vi kan inte tvinga er till att tycka om oss. Men det vi skriver har vi källor, lagar & bevis för så det är inte bara struntprat som vi tar från luften. Vi båda lägger ner tid varje dag på att läsa hästbloggar, PDF-filer & annan fakta för att kunna bygga upp inlägg. Till skillnad från "Ponnysanning" som själv skrivit att de inte lägger ner så mycket tid på bloggen då de får in de mesta av tipsen, så gör vi allt själva.
Blir i alla fall väldigt besviken på dagens hästmänniskor (vissa) som tyvärr inte ser hästen & individen bakom. Det händer allt för ofta & jag kan vittna om flera fall, därbland min fd. ponny Pamela som blivit så misshandlad att hon har men för livet.
Ska lägga mig & sova nu. Är hos min pappa i Skellefteå nu så vet inte hur det blir med uppdateringen, men annars har jag ju min kära kollega som säkert uppdaterar!
"Ponnysanning" & läsare skämmer ut sig... igen
"Det där var faktiskt pinsamt!!
Om ägare&/ryttare inte kollat hästen hos veterinären först är det upp till dem. Det kan inte ”ponnyakuten” stå för..
Isånt fall är det ju namninsamling mot ryttare/ägare dem ska göra…
De som söker till ponnyakuten har ju bara väldigt ouppfostrade ponnyer vilket i sånt fall är bra mycket värre!
Det är ju faktiskt inte så att hästen tar skada av det dem visar på ponnyakuten…
Sämst namninsamling enligt mig!"
Alizée Froment & Mistral
I denna video rider den franska dressyrryttaren Alizée Froment sin häst Mistral med bettlös träns samt utan sadel. Vad jag kan se använder hon sig inte av spö eller sporrar i denna video heller (jag säger inte att det är dåligt att ha sporrar och spön, för det kan användas på ett bra sätt, men tyvärr används det allt för ofta fel).
Hon visade dessutom upp ett grand prix-program i dressyr inför Global Dressage Forum, helt bettlöst!
Ridskolor
År 2009 bestämde sig Djurens Rätt för att göra en enkätundersökning riktad mot ridskolor. E-post till 200 ridskolor skickades ut & 42,5% (85 stycken) av dem svarade. Undersökningen gav detta resultat:
• 72 procent av ridskolorna hade hästar som stod i spiltor.
• 75 procent av ridkolorna köpte hästar från hästhandlare.
• 64 procent av ridskolorna svarade att de hästar som lämnar ridskolan avlivas.
• Trots att halm som strömedel har visat sig minska uppkomster av stereotypa beteenden var det endast 26 procent som använde sig av det. Det vanligaste var att använda spån och torv som strömedel.
• Endast 12 procent av ridskolorna kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ för alla hästar. Det var 16 procent som kunde tänka sig det för en del av hästarna, medan 69 procent svarade att de inte alls kunde tänka sig lösdrift som ett alternativ.
• 99 procent av ridkolorna släppte hästarna på bete under sommaren.
Detta resultat anser jag är både skrämmande och deprimerande. Att 64% av ridskolorna svarade att hästarna som lämnar ridskolan avlivas är i min syn helt orimligt. Bara för att en häst inte trivs på ridskolan, eller blivit för gammal för att klara av de hårda dagarna (där de rids i alla fall två lektioner) betyder det inte att den inte kan användas till annat, eller ha rätt till att leva.
Det är som om vi skulle bestämma att när vi människor går i pension ska de avlivas. Detta skulle naturligtvis vara orimligt och väcka extremt starka reaktioner, samt vara ett lagbrott, men i princip är det samma sak att avliva pensionärer som att avliva gamla ridskolehästar/hästar som inte trivs på ridskola.
”Vi säljer aldrig våra hästar som arbetat i verksamheten vidare. När de inte fungerar längre i sitt dagliga jobb, fungerar de ingen annanstans heller, varför de går till slakt. Hästar som har inarbetade rutiner blir olyckliga när rutinerna ändras.” Så löd ett av svaren Djurens Rätt fick i sin enkätundersökning.
Det kommer även fram av Djurens Rätt's granskning att hästarna som står på Flyinge år 2009 bara fick mellan tre och fyra timmars utevistelse dagligen. Denna vistelser skedde dessutom i små rasthagar där hästarna oftast fick gå en och en.
Christian Magnusson svarade såhär när Djurens Rätt frågade honom om utomhusvistelsen för hästarna:
"– För vår verksamhet på Flyinge, med hästar som går i dagligt arbete, är 3–4 timmar utevistelse i rasthage acceptabelt."
Visserligen rids dessa hästar också, men det är inget giltigt argumen för att bara låta dem stå ute tre - fyra timmar per dag. Även om de rör sig när de rids, så är det ändå inte samma sak som att få gå fritt ute i en ordentlig hage.
Källa: http://www.djurensratt.se/sites/default/files/hastrapport_0.pdf
År 2000 började jag rida på ridskola och jag var 5 år gammal och liten som en mygga. Från början fick jag rida en shettis vid namn Pontus, och vid ett fåtal gånger ett russ jag inte minns namnet på. Men när jag och min grupp var inne på början av vår andra termin/slutet på vår första blev saker och ting annorlunda och jag fick ett flertal gånger rida stallets största häst/andra av de större hästar. En av de gångerna jag red stallet största häst skulle vi få prova på att hoppa. Visserligen var hindret inte alls högt, men att jag, fem år och liten som en mygga skulle hoppa det själv med stallets största häst, ja ni hör ju själva hur det låter. Lektionen slutade med att i alla fall en föll av, och hon satt också på en av de större hästarna. Samma sak första gången vi skulle galoppera satt jag och flera andra på några av ridskolans största hästar, även där ramlade eleverna av.
Det är inte vad jag skulle kalla en säker ridning för vi som elever. Jag tycker också det var oansvarigt av ridskolan att låta stallets känsligaste och hetaste häst gå med på våra lektioner, det var dels inte säkert för ryttarna men hästen kan inte heller mått bra av det. Hon som var så känslig fick stå ut med skumpiga nybörjare som bankade i sidorna och drog i munnen. Det var inte konstigt att det var henne flest elever ramlade av från.
På en annan ridskola, finns det än idag kvar hästar som stod uppstallade där när mina äldre syskon (födda -83 &-85) var aktiva där i sin ungdom, så ni kan ju tänka er hur gamla och utslitna de hästarna måste vara.
Ridskolor är en bra sak tycker jag, men dagens ridskolor är helt fel. Ridskolorna ska lära barnen hur de ska behandla, bemöta och sammarbeta med hästarna vilket dagens ridskolor inte lär ut på rätt sätt. Det är ridskolorna som lär ut de flesta av framtidens hästmänniskor och i och med det blir jag inte förvånad om framtiden kommer bli mörkare för ridsporten.
Lagar och Musse från Ponnyakuten.
Djurskyddslag (1988:534)
Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas:
2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
3 § Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn.
5 § Djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.
9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.
Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur.
SJVFS 2011:24, Saknr L17 Tävling med djur och förevisning av djur
17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande.Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur. SJVFS 2011:24, Saknr L17
2 kap. 1 § Ett djur som tränas för eller används vid tävling, ska vara fritt från skada och sjukdom som kan antas förorsaka lidande.
2 kap. 2 § Den som tränar eller tävlar med ett djur får bara ställa sådana prestationskrav på djuret som är anpassade till det enskilda djurets fysiska och psykiska förmåga.
2 kap 3 § Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte användas på sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.
Det är idag dessa lagar vi har i Sverige och som vi ska följa när vi handskas med djur. Men ju fler av lagarna jag läser, ju mer ledsen blir jag då jag inser att dessa lagar inte följs.
För att ännu en gång dra upp Ponnyakuten och Musse (det är en aktuell källa och många hästmänniskor är insatta i detta).
Den mest uppenbara lagen som de bryter mot i hanteringen av Musse är:
Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur.
SJVFS 2011:24, Saknr L17 Tävling med djur och förevisning av djur
2 kap 3 § Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte användas på sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.
Behandlingen som Musse utsätts för medför både fysiskt och psykiskt lidande. De sätter skänklarna längre bak därför att hästen är känsligare där (läs: det gör ondare där), kraftiga sparkar för att få honom att gå framåt och sist men inte minst rapp efter rapp med spöet.
”Han visar ingen respekt mot dig så vi kan inte vara snälla med honom över huvudtaget” säger tränaren vid ett tillfälle.
Detta utlåtande anser jag är rent utsagt korkat och speciellt när det sägs i ett program där barn och ungdomar ska lära sig hantera hästar på "rätt" sätt.
Isabelle säger också att det var skönt att se att Musse kunde hoppa så att han inte hade ont eller så efter att Philip Carey fått Musse att hoppa en bana. Visserligen är Isabelle inte så gammal, men trots det saknar hennes uttalande sanning. Här är ett utdrag från en artikel skriven av Stormy May från 2008 (som visserligen handlar om hästens rygg, men det är inte helt omöjligt att Musse har problem med sin rygg):
"En sadlad häst har ingen chans att flytta denna vikt för att lindra obehaget. Han försöker förmodligen berätta för oss på andra sätt genom att "bråka", ta ett kortare steg, lägga öronen bakåt, vifta med svansen, försöka klia sig på staketet eller bocka. Alla dessa teckan bör ses som helt ärliga försök att lindra smärta. Oftast fortsätter hästen lugnt och självdestruktivt med sitt arbete, i vetskap om att konsekvenserna av att visa några tecken på ryggont kommer att bli en starkare smärta i munnen, på huvudet, revbenen eller flankerna, förmodligen i kombination med en längre session under sadel. Hästar är mästare på att lära sig "klara av" och de flesta kommer snabbt att upptäcka exakt vad som krävs för att överleva."
Skriv på ni också!
All info finns, samt namnlistan finns här:
http://www.namnlista.se/uppropprotest-mot-ovardiga-metoder-i-ponnyakuten/