Lagar och Musse från Ponnyakuten.
Djurskyddslag (1988:534)
Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas:
2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
3 § Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn.
5 § Djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.
9 § Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.
Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur.
SJVFS 2011:24, Saknr L17 Tävling med djur och förevisning av djur
17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande.Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur. SJVFS 2011:24, Saknr L17
2 kap. 1 § Ett djur som tränas för eller används vid tävling, ska vara fritt från skada och sjukdom som kan antas förorsaka lidande.
2 kap. 2 § Den som tränar eller tävlar med ett djur får bara ställa sådana prestationskrav på djuret som är anpassade till det enskilda djurets fysiska och psykiska förmåga.
2 kap 3 § Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte användas på sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.
Det är idag dessa lagar vi har i Sverige och som vi ska följa när vi handskas med djur. Men ju fler av lagarna jag läser, ju mer ledsen blir jag då jag inser att dessa lagar inte följs.
För att ännu en gång dra upp Ponnyakuten och Musse (det är en aktuell källa och många hästmänniskor är insatta i detta).
Den mest uppenbara lagen som de bryter mot i hanteringen av Musse är:
Föreskrifter och allmänna råd om träning och tävling med djur.
SJVFS 2011:24, Saknr L17 Tävling med djur och förevisning av djur
2 kap 3 § Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte användas på sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret.
Behandlingen som Musse utsätts för medför både fysiskt och psykiskt lidande. De sätter skänklarna längre bak därför att hästen är känsligare där (läs: det gör ondare där), kraftiga sparkar för att få honom att gå framåt och sist men inte minst rapp efter rapp med spöet.
”Han visar ingen respekt mot dig så vi kan inte vara snälla med honom över huvudtaget” säger tränaren vid ett tillfälle.
Detta utlåtande anser jag är rent utsagt korkat och speciellt när det sägs i ett program där barn och ungdomar ska lära sig hantera hästar på "rätt" sätt.
Isabelle säger också att det var skönt att se att Musse kunde hoppa så att han inte hade ont eller så efter att Philip Carey fått Musse att hoppa en bana. Visserligen är Isabelle inte så gammal, men trots det saknar hennes uttalande sanning. Här är ett utdrag från en artikel skriven av Stormy May från 2008 (som visserligen handlar om hästens rygg, men det är inte helt omöjligt att Musse har problem med sin rygg):
"En sadlad häst har ingen chans att flytta denna vikt för att lindra obehaget. Han försöker förmodligen berätta för oss på andra sätt genom att "bråka", ta ett kortare steg, lägga öronen bakåt, vifta med svansen, försöka klia sig på staketet eller bocka. Alla dessa teckan bör ses som helt ärliga försök att lindra smärta. Oftast fortsätter hästen lugnt och självdestruktivt med sitt arbete, i vetskap om att konsekvenserna av att visa några tecken på ryggont kommer att bli en starkare smärta i munnen, på huvudet, revbenen eller flankerna, förmodligen i kombination med en längre session under sadel. Hästar är mästare på att lära sig "klara av" och de flesta kommer snabbt att upptäcka exakt vad som krävs för att överleva."
