På videoklippet under kan ni se Nellies framtida tävlingsponny, och hon la upp den på sin blogg. Många läsare reagerade på den fruktansvärda ridningen i videoklippet, varpå Nellie uttalar sig såhär:





Nellie Berntsson har mycket kvar att lära. Som ni ser så försvarar hon det här barnets ridning, med argument som är.. ganska typiska för hennes ålder. Bara för att man rider SM behöver man inte ha en lycklig häst. Punkt slut.

Nellie är väl runt 10 år, så jag förstår att hon har mycket kvar att lära när det gäller harmonisk ridning och en välmående häst. Än förstår hon inte att hästar kan få ont i munnen och att de aldrig förtjänar att bli dragna i munnen. Men då undrar jag, var någonstans gick det snett? Varför har i princip alla unga ryttare den här inställningen? "Man måste visa vem som bestämmer", "Fan vad dum och bråkig häst, den måste ju förstå att den gör fel!", och så vidare. Det finns tusentals argument som unga ryttare har, som ska få dem att ha lite bättre samvete över deras misshandel av hästen. Markarbetet glöms bort, kanske longeras det på inspänningstyglar några gånger i månaden, lite löshoppning ibland. Men det övriga då, promenaderna och de mer stärkande övningarna från marken? Nej, de delarna glöms bort. Allt handlar om ridning och om att vinna. Det är lite sorgligt, att de vuxna för med sig sina "kunskaper" till ungdomarna. Det är accepterat att smälla till en häst med spöet, det är accepterat att slita den i munnen. Varför? Det är de vuxnas fel, som inte reagerar. Det är ridskolornas fel, som lär ut ett osunt ridsätt. Teorilektionerna på en ridskola (som sker alltför sällan) handlar kanske lite om hästens beteende, longering och hur ett träns ska sitta. Men det är ju uppenbart att hästarna inte blir hjälpta av den sortens teori. För det finns fortfarande hundratusentals hästar i sverige som lider i det tysta, där sorgen endast står skriven i ögonen och där människans inskränkthet har förpestat hästens situation. Det finns fortfarande hundratusentals ungdomar och vuxna som slår och slår, låter sitt kontrollbehov och sin ilska gå ut över hästen. Tvång, straff och stenhård disciplin. Sorgligt.